Förutom den ideologiskt felaktiga hållningen som liberalerna intar till FRA-lagen så gör de inte mer skäl att kalla sig liberaler när det kommer till utförsäljningen av statliga företag. Att som liberal hävda att statligt ägande är sämre än privat ägande är helt i linje med ideologin. Nyligen tackade regeringen nej till att statligt ägda France Telecom skulle få köpa den svenska statens andel av Telia Sonera. Helt ok ideologiskt. Fast motiveringen till att tacka nej var att budet var för lågt. Så där rök den ideologiska förankringen all världens väg. Den liberala regeringen gör sitt bästa för att urholka förtroendet från de som stödjer en liberal regering. Bra jobbat.

FRA-lagen skrämmer mig. Så till den grad att jag faktiskt idag gjorde något jag aldrig gjort innan. Jag kontaktade min riksdagsledamot och skrev följande:

Jag är uppriktigt orolig över att motionen om FRA-lagen kommer att röstas igenom i riksdagen den 18 juni.

Av vad jag har läst om förslaget så känns det mycket främmande för en liberal att kunna ställa sig bakom denna motion. Likheterna med Orwells dystopiska litteratur ligger nära till hands.

Väger friheten verkligen så lätt att vi kastar bort den i trygghetens namn? Jag oroar mig hellre för terrorister och yttre hot, än att min egen stat övervakar mig. Då är jag i sanning otrygg!

Jag ber er därför att rösta nej till FRA-lagen när omröstningen kommer upp i riksdagen. Blir lagen en realitet så ser jag ärligt talat inte någon större mening att längre rösta på något parti överhuvudtaget - för då har vi övergett demokratins grundidé. Visa att demokratin är värd att kämpa för!

Visa gärna även dina kollegor, oavsett partifärg, detta mejl och ta det på allvar. Du har en medborgares röst i din hand.

Gör något du också. Stoppa FRA-lagen!

Man blir allt lite mörkrädd när man börjar fundera på hur fel det kan gå när människor i ledande ställning inte tänker ett steg längre. Samtidigt som vi snart inte längre har ett försvar för att kunna försvara Sverige från yttre hot så är avlyssning av det egna landets medborgare en realitet inom en inte alltför avlägsen framtid. Frihet är snart ett begrepp som enbart går att läsa i historieböcker. Lex Orwell kommer snart till ett hem nära dig.

Första maj. Arbetarnas dag. Vilket är ett stort skämt, med tanke på att de majoriteten av alla arbetare som har en egen liten affär, butik eller konditori har öppet idag - enbart för att få det att gå runt. Så mycket för arbetarna alltså. De enda som alltså har tid att gå protestmarsch för arbetaren är LO:s pampar och politiker. Och Markus Birro som ska majtala någonstans, har jag för mig. Det känns som att hela dagen kommit av sig.

Samtidigt har P1 vigt dagen åt arbetarna. Till exempel kan man ringa in och förfasa sig över borgerligheten. Vilket jag tycker är rätt kul med tanke på att den största kritiken mot den borgerliga regeringen enhälligt verkar vara att de inte för en socialdemokratisk politik. Wake the fuck up and smell the maple nut crunch! Vad är det för fundamentalt fel med människor när man först väljer liberaler till makten och sedan gnäller när liberalerna försöker föra en liberalistisk politik?

Jag ska hylla arbetarna idag genom att bege mig till det lokala konditoriet och stödja arbetarna som måste jobba på arbetarnas dag.

Läste i Metro att hyrorna för de som bor i hyreslägenheter ska marknadsanpassas. Det vill säga höjas för att bättre matcha priset på bostadsrätter. För fem år sedan kostade det här i Malmö en eller ett par tusenlappar mer att bo i hyreslägenhet jämfört med att köpa en bostadsrätt (avgift + lån sammanslaget) med samma antal rum. Nu är förhållandet tvärtom. Det enda jag undrar är varför det ska bli dyrare att bo i hyresrätt nu, när inte hyrorna sänktes med samma belopp för fem år sedan då hyresrätterna låg mycket över “marknadens” pris. Det är konstigt att allmännyttan ska få marknadens alla nackdelar, men inte ta del av dess fördelar.

I senaste numret av Fokus finns artikeln Poliser största förlorarna, som påstår att poliserna skulle bli jättehårt drabbade om det blir obligatorisk a-kassa eftersom de skulle få betala tusen och åter tusen till en a-kassa som egentligen inte behövs eftersom det knappt finns några arbetslösa poliser. Jag förstår inte problemet. Själv är jag med i AEA, som till årsskiftet sänkt sin avgift just på grund av att det inte finns så många arbetslösa akademiker som behöver stöd från a-kassan nu. Borde inte samma sak gälla poliserna? Det står i artikeln att runt 18000 poliser blir drabbade, när det enbart är ett tiotal personer som har stöd av en inkomstförsäkring inom poliskåren. Hur kan då avgiften till a-kassan bli flera tusental kronor årligen, när det är så få som behöver a-kassan? Är det för att polisen ingår i någon annan yrkesgrupps a-kassa? I så fall är ju lösningen enkel: starta en enskild a-kassa för polisen. När 18000 personer ska betala a-kassa för 10 så kan ju omöjligt kostnaden blir så hög. Problemet löst.

Däremot hjälper detta inte mot det faktum att obligatorisk a-kassa är bland det dummaste förslaget som har kommit från borgarna sedan regeringsskiftet. Skrota förslaget och börja agera som liberaler, annars har man ju inget att rösta på i nästa val. Mer olikhet i politiken är lösningen för att vinna röster, inte mindre. När alla partier bråkas om utrymmet i mitten tröttnar ju väljarna rätt fort på allt vad politik heter. Politik ska bygga på ideologi, inte på opinionsundersökningar och illa genomtänkta idéer.

Lagom till årskiftet lämnade jag facket. Av ideologiska skäl. Något jag skulle ha gjort för länge sedan. Till syvende och sist tröttnade jag på att facket smyghöjde sin egen fackavgift när regeringen beslutade om höjningen av a-kassan. Sedan lade de allt krut på att demonisera a-kassehöjningen men höll tyst om sin egen administriva avgiftshöjning. Typiskt. En annan sak som verkligen retar mig är att alla dessa arbetslösa som facket visade upp som offer i moderaternas sverige tydligen tycktes ha en permanent status som just arbetslösa. Är inte arbetslöshet en övergångsfas mellan två jobb? Inte i LO-sverige. Detta tankesätt var inte något för mig. Jag tror på individens styrka, inte kollektivets skyddande hand. Så jag lämnade facket. Till sist så kändes det helt enkelt inte rätt att å ena sidan rösta borgerligt medan man samtidigt bidrog med pengar till sossarnas kampanjkassa (har för mig att LO pumpade in 25 miljoner eller något liknande i förra årets valrörelse). Det kändes konstigt att stödja oppositionen finansiellt, särskilt med tanke på att jag aldrig gett något borgerligt parti ekonomiskt stöd. Det känns bra att ha lämnat facket. Så har man gjort något vettigt i år.

Fredrik Reinfeldt har lågt förtroende och Mona Sahlin har högt förtroende. Reinfeldt är en av få partiledare som faktiskt har genomfört många av de saker han lovade göra i valrörelsen - oavsett hur impopulära de än må vara. Sahlin har…inte gjort någonting jag direkt kan komma på. Att få högt förtroende för inaktivitet kan nog bara hända i Sverige, där lagom är måttstocken varvid allting mäts. Visst har Reinfeldts regering dragits med diverse klantskallar som borde insett bättre. Fast indignationen verkar fortfarande ha mer att göra med reformer än med ministerstrul. Samma reformer (m) gick till val på. Detta kanske borde lära folk att allmänbilda sig inför ett val, där man som allra minst kan begära att man ska veta vad man lägger sin röst på. Att gnälla i efterhand gör ju enbart att man framställs som okunnig och dum.

Pajkastning är stundtals rätt underhållande. Det senaste exemplet i raden är när media och bloggskrivare rasar mot varandra, för att använda ett populärt ord ur medias vokabulär. DN har skrivit om hur politiska bloggar floppar, för att de inte utövar inflytande över rikspolitiken. Detta upprör givetvis de bloggare som känner sig träffade. Och så kommer en skrivchock från detta hållet, för att använda ett annat populärt modeord - lika idiotiskt som det första. När man, som jag, står vid sidlinjen och betraktar spektaklet känns det hela mest patetiskt. Varför bryr sig den ena sidan om vad den andra tycker? Det bästa är att jag på någon blogg såg uttrycket “gammelmedia” användas för att beskriva det traditionella mediesverige (måste komma ihåg detta ord, för det är rätt passande). Hela historien är rasande kul och chockerande roligt. Trams på hög nivå i sandlådan Sverige.

Först och främst vill jag klargöra att jag inte tillhör den skara som tror på en konspiration inom media, vare sig åt höger eller vänster. Däremot är det intressant att notera när man i opinionsundersökningar försöker slå på stora trumman enbart för att kunna komma åt rätt vinkling på en artikel. DN har nyligen skrivit om en opinionsundersökning, under rubriken Bottennotering för m i DN-mätning, där de försöker blåsa upp siffror och samtidigt trycka undan närmast identiska siffror som inte stödjer deras vinkling.

Moderaterna får 23,4 procent jämfört med 23,8 i septembermätningen. Det är den lägsta noteringen för partiet sedan juni 2004.
[…]
På oppositionssidan är det minustecken för samtliga tre partier, men de är så små att de inte är statistiskt säkra. Socialdemokraterna ligger fortfarande mycket högt med 44,3 procent mot 44,6 i september.

Notera det intressanta i dessa två citat, saxade från artikeln. Här är alltså moderaterna riktigt illa på det med en dramatisk (!) nedgång på 0,4 procent. Samtidigt är socialdemokraternas nedgång på 0,3 procent så liten att den inte är statistiskt säker. Hur hänger detta ihop? Det kanske trots allt är dags att börja tro på den där konspirationen trots allt.