Sitter nu i inledningsskedet med att föra över alla våra skivor som mp3:or till datorn. Det är ett antal hundra stycken så det kommer att ta sin lilla tid. Dessutom har jag de senaste månaderna börjat köpa, samt lyssna på, allt fler plattor. Det är kul att lyssna på musik igen. Det främsta skälet är mina Ikon 2. De gör lyssnandet till en riktigt kul hobby. Det som var totalt överraskande var ljudskillnaden mellan inköpet och tills dess att de var fullt inspelade (ca 100 timmars speltid). Visserligen hörde jag skillnad på mina gamla B&W, men Dali:s dito var som två olika högtalare före och efter de blivit varma i kläderna. Visserligen försöker jag undvika den värsta storkonsumtionen som drabbat vårt samhälle idag, men mina Dali är inte konsumtion. Det är livskvalitet (krasst argument, givetvis, men jag är åtminstone medveten om det).

Så varför sitter jag då - när jag nu har dessa fina högtalare som jag lovordar - och för över mina plattor till det bedrövligaste av bedrövliga ljudformat? Inte är det för att lyssna hemma, utan för att ha till de tillfällen då man kanske inte är lika kräsen över ljudbilden utan enbart behöver något för att dränka ut omgivningen.