Har skaffat nya högtalare, ett par Dali Ikon 2, som lät snorbra i affären. Väl hemma så blev jag besviken. Besviken på det grymma sätt man bara kan bli när man lagt ner väldigt mycket pengar på något som inte infriar förväntningarna. Ikon 2 har en fantastisk banddiskant, som i butiken verkligen fyllde rummet på ett otroligt sätt. Hemma lät basen odistinkt och försvann långt bak i ljudbilden medan banddiskanten visserligen gjorde sitt jobb. Fast när basen försvinner så tippar skalan över och det blir för mycket diskant, vilket kändes snopet. Så jag var på vippen att lämna tillbaka högtalarna, men jag tänkte testa en sak till; bi-wiring. Bi-wiring delar signalen genom två högtalarkablar som går in i samma port i förstärkaren, men delar sig till två kontaktpar i högtalaren. Principen är snarlik ett 2.1 system, där man skickar ut bassignalen till en subwoofer och diskant/mellanregister till två satelliter. Fast i bi-wiring sker delningen i en och samma högtalarlåda. Detta var som sagt ett sista, närmast desperat, försök. Dock vände resultatet allt till högtalarnas fördel. Jag trodde ärligt talat inte att det skulle bli särskilt stor skillnad - vilket försäljaren i butiken även påpekade - men det blev som natt och dag. Helt plötsligt befann sig basen i ljudbilden igen. Inte dominerande på något sätt, men helt klart närvarande. Samtidigt fick diskanten sig en skjuts den allra sista biten och ljudbilden bredde ut sig precis som i butiken. Jag fick alltså slutligen de underbara högtalare jag ville ha. Även Anna, som normalt mest brukar himla med ögonen när jag kommer dragande med mina vilda hifi-idéer blev en övertygad bi-wire fantast. Jag har nu alltså lärt mig att det inte finns några genvägar till det perfekta ljudet.