Lagom till årskiftet lämnade jag facket. Av ideologiska skäl. Något jag skulle ha gjort för länge sedan. Till syvende och sist tröttnade jag på att facket smyghöjde sin egen fackavgift när regeringen beslutade om höjningen av a-kassan. Sedan lade de allt krut på att demonisera a-kassehöjningen men höll tyst om sin egen administriva avgiftshöjning. Typiskt. En annan sak som verkligen retar mig är att alla dessa arbetslösa som facket visade upp som offer i moderaternas sverige tydligen tycktes ha en permanent status som just arbetslösa. Är inte arbetslöshet en övergångsfas mellan två jobb? Inte i LO-sverige. Detta tankesätt var inte något för mig. Jag tror på individens styrka, inte kollektivets skyddande hand. Så jag lämnade facket. Till sist så kändes det helt enkelt inte rätt att å ena sidan rösta borgerligt medan man samtidigt bidrog med pengar till sossarnas kampanjkassa (har för mig att LO pumpade in 25 miljoner eller något liknande i förra årets valrörelse). Det kändes konstigt att stödja oppositionen finansiellt, särskilt med tanke på att jag aldrig gett något borgerligt parti ekonomiskt stöd. Det känns bra att ha lämnat facket. Så har man gjort något vettigt i år.